Jag lever, jag är här, även om jag bara kikar in ibland. Jag har påbörjat så många inlägg på den här bloggen som aldrig riktigt nått hela vägen fram. Det senaste året har varit en berg-och-dalbana och jag har lärt mig så mycket.
Men jag är lycklig idag, just nu. Jag är kär, så där härligt löjligt pirrande nykär. Jag är den där jobbiga kompisen som inte kan prata om något annat än just honom. Förlåt älskade vänner, för mitt tjat, men jag kan inte låta bli. Jag vet inte om ni minns hur det var att vara 14 år och förälskad i killen i paralellklassen, men precis så känns det och det är så jäkla fantastiskt. Det får vara hur töntigt som helst, men så är det, jag är kär och alldeles sprudlande lycklig.