Ja, livet går minst sagt upp och ner och jag har humöret av en pubertal tonårstjej som bara vill vara älskad.
Det är inte lätt alla gånger, men det borde man kanske ha vant sig med vid 22 års ålder. Jag vet inte.
Jag tror så starkt på kärleken att när jag hittar den så begraver jag mig själv i den.
Jag lämnar mig själv i en grop och ger allt jag har till föremålet för min kärlek.
All min tid, alla mina pengar, all min energi, all min lycka och allt som är kvar ger jag till någon annan.
Det är inte lätt alla gånger, men det borde man kanske ha vant sig med vid 22 års ålder. Jag vet inte.
Jag tror så starkt på kärleken att när jag hittar den så begraver jag mig själv i den.
Jag lämnar mig själv i en grop och ger allt jag har till föremålet för min kärlek.
All min tid, alla mina pengar, all min energi, all min lycka och allt som är kvar ger jag till någon annan.
Vilket leder till att när det väl tar slut, vilket det alltid gör, så har han allt och jag har inget.