En blomkåls äventyr

Idag är det den fjärde juni 2013. För ganska bra precis tre år sedan så satt vi inne i församlingshuset brevid Stora kyrkan och tog emot betygen en efter en. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv, att få kliva ut på trappan med de tjejer jag spenderat nästintill varje dag i tre år och sjunga studentsången så det ekade över hale trädgården utanför.

 

Att få klättra upp på flaket som vi dekorerat med dildos och massa snusk och höra "Du är så (yeah yeah)" spelas på så hög volym att vi knappt kunde höra alla de fina ord vi sa till varandra.

 

Att få komma hem, lite lagomt berusad och känna sig älskad och uppskattad av sin familj. Att få krama om storebroren som precis som jag gjort det förjätvligt bra och klarat av de senaste tre åren och tagit studenten.

 

Det har nu gått lika lång tid sedan studenten som den tiden jag spenderade i gymnasiet och än växer jag som person varje dag.

 

När jag tog studenten så hade jag så många planer, jag skulle iväg till London och jobba som au-pair, jag skulle spara massvis med pengar och resa runt i USA. Inget av det har blivit av än, men trots det har jag utvecklats som människa på hemmaplan. Jag har träffat så mycket fina människor som jag bryr mig om så hjärtat nästan spricker.

 

Idag är det precis tre år sedan. Tiden går snabbt, men ändå så långsamt. I natt är det tre år sedan jag såg ditt leende sista gången och jag minns precis vart vi stod när jag såg duig sista gången. Jag minns det sista jag hörde dig säga och jag minns hur lyckligt lottad jag kände mig som hade dig som bästa vän.

 

Inte ens två dagar senare tog du ditt sista andetag och det sista vi hade smsat varandra var "Vi hörs sen och vi ses på onsdag". Det hann aldrig bli onsdag och vi hann aldrig ses igen. Precis när vi skulle börja leva, så slutade ditt liv helt plötsligt och kvar fanns bara jag.

 

OIm jag fick gå tillbaka till för tre år sedan så hade jag aldrig släppt dig. Jag hade sagt allt det som jag alltid tyckt och tänkt. Du är min bästa vän och jag älskar dig. Du räddade mig när jag var påväg att ge upp och mina sorgsna tankar höll på att äta upp mig och det är jag för evigt tacksam över. Utan dig hade jag aldrig stått på två ben idag. Det hoppas jag att du förstod, fastän jag inte sa det tillräckligt. Jag saknar dig.